Humör

Typisk mig att brusa upp för "ingenting". Jag som sitter i en reception har knappt en halvtimmes lunch på sommaren, och ska då hinna med allsköns ärenden som behövs ibland. Men idag slog jag på stort och tog en hel timme. Vad händer? Jo, precis när jag stänger så kommer ett bud med en pall kartonger till ett företag i huset. Blir lite sur att de aldrig lär sig att vi går på lunch varje dag klockan 12:00, sedan ca 6 år tillbaka... Så naturligtvis flög jag ju ut i syrliga kommentarer till min stackars kollega som råkade berätta att budet stod ute på gatan... Nu känns det mest pinsamt, för jag är inte elak egentligen och vill de allra flesta väl. Men som receptionist som aldrig har kafferast, eller knappt kan gå på toa i fred, blir man lite sur att även ge avkall på sina surt förvärade minutrar till lunch...
Ja, se där ja.