torsdag 27 september 2007

Telefonskräck

Jag har telefonskräck.
När jag var 7 år skulle jag ringa hem till en klasskompis som heter Cicki. När hennes mormor svarade så fick hjärnsläpp och började rabbla alla namn utom hennes. Det var så pinsamt, och har satt sig kvar i mitt medvetande i alla år, tyvärr.
Jag har aldrig gillat att ringa till folk, allra minst mina barns kompisars föräldrar av någon anledning. Tror alltid att alla ska skälla på mig eller tycka jag är omständig osv...
Det lustiga är att jag sedan 20 år arbetar som växelhäxa, men då ringer folk till mig, så då är det inte lika jobbigt.

Värre är att jag har en kompis (flera kompisar) som jag i stort sett aldrig ringer till. Den ena kompisen har varit väldigt väldigt sjuk, och hon hör av sig till mig och jag tycker verkligen det är kul att prata med henne. När vi ska avsluta samtalet, säger jag (som alltid...) "att vi hörs och NU ska jag skärpa mig och ringa nästa gång"... Vad händer då? Ja, inte ringer jag inte!
Men varje dag tänker jag på henne, och ger mig 17 på att ringa varje helg, men plötsligt har den förbannade dagen bara rusat iväg och inget samtal blev gjort! :-( Ju längre tiden går desto jobbigare är det att höra av sig. Då blir jag nämligen skraj att få en utskällning den dagen jag ringer istället... )
Det är oerhört irriterande. Och jag vill verkligen inte att mina kompisar ska tro att jag skiter i dom, för det gör jag inte.
Ibland kan det vara så svårt att komma mig för att ringa pga att jag faktiskt blir nervös för att säga fel. Helt sanslöst, men så är det.
Finns det någon kurs för såna som jag? "Jag kan ringa- jag är inte rädd"