Varje dag går min 4-åring och jag till dagis genom en mysig skog. Vi går där och talar om livet och särskilt alla sniglar som knallar omkring på vägen. Min son tycker sniglar är såå coola.
När vi kom fram till dagis, så skulle min son hoppa upp på grinden för att "åka med" när jag öppnade den. Det skulle han inte ha gjort, för han halkade ner och slog i munnen. Jag som inte är så förtjust i blod, blev något stressad inombords för vad jag skulle få se. Nu slog han tack och lov "bara" i underläppen som sprack och blödde en del. Och fantastiskt nog höll jag mina nerver i styr och vi gick raskt in på toa och duttade med toapapper. Sonen var ledsen och trodde han skulle förblöda, så vi la honom på en soffa. Sedan dröjde det inte länge förrän det slutade blöda. Då blev han som förbytt och hoppade runt av lycka. Tack och lov att det inte var värre, min son har tyvärr ärvt min blodfobi, som jag brottas med att slippa...Vill inte att han ska ska bli lika nojjig resten av sitt liv som jag är.