Min dag

bestod i att springa, jaga nycklar, fiska upp nycklar i ett låst nyckelskåp med soppslev, kolla adventsljusstakar, städa, plocka, diska, svar i telefon, köpa prislappar till morgondagens loppis (hata),frusta upp för backen hemmavid,smälla i mig ett halv kilo makaroner, upp på vinden och bära ner värsta massiva björkstereo/tevebänken till bilen, åka till jobbet, lasta av, hämta mer loppisprylar, åka till Kentas jobb,till Ica, hem, bära upp alla kassar, prismärka alla sakerna, baka muffins, ta hand om 2 barn, försöka se På spåret (4 minuter) tvätta, duscha Hampus, öppna porten för Marcus som varit ute en sväng, slänga i mig kolesteroltabletten, surfa lite och nu ska jag sooooooooooooooova! God natt

Den här låten...

brukar jag kräma på i växeln när mina dagar är hysteriska! Dels för att allt är just crazy, dels för att jag gillar sån musik, och för det tredje är ju Paul Stanley (som han DÅ såg ut, en jävla GODING!!!)
http://www.youtube.com/watch?v=DKXSamYcL8o

Mmmmmmmmmmm

Min sambo och jag har precis satt i oss en påse M. Det gick fort. För fort.

Apropå annat...

Har ni tänkt på att när det varit någon hemsk katastrof där någon/många omkommit, så framträder det alltid människor i media som säger följande; "Jag kunde ha dött, för jag skulle ha varit där egentligen"
Men nu var du inte där.

Såna uttalanden är korkade.
Tycker jag iallafall.

Jag är helt snurrig

På mitt jobb har det mesta hackat upp sig. Då menar jag tekniken alltså. Kortläsarna hakar upp sig, hissen slutade fungera, timern i växeln pajade så dörren inte gick att öppna. Vilket resulterade att alla bankade helt hysteriskt på dörrn och ville in. Problemet är ju när jag sitter i telefon med kunder, då är det inte bara att resa sig och gå iväg och öppna. Kan liksom inte bara säga till personen i luren att "du nu lägger vi på, jag ska öppna dörren åt nån"...*s*

Sedan var det någon föreläsning hos pensionärerna som träffades i vår lokal som ligger lite avigt till. Då hade de glömt sätta upp d e n timern, så femtioelva stycken kom in och ville ha hjälp att komma in. Det var bara att släppa allt jag hade för händer och kuta ut i regnet...
Sedan kom hissmontören, och han ville ha nycklar till "hisskällaren" Eehh, vilken är det då?, tänkte jag och letade i världens uslaste nyckelskåp (måste märka om nycklarna där snart...*suck*)
Till slut kunde även han nöjd och belåten knalla ifrån huset efter att ha fixat hissen. Skönt.
Sedan kom en kollega som förlagt sin mobil, hon var jätteskärrad såklart. Hoppas hon fann den.
Två telefonen har i flera månader varit trasiga på info. Jag har bytt deras telefoner 18 ggr vid det här laget, och telefonkompaniet har varit där och kollat Inga fel, säger dom och lämnar mig igen. Men nu fick vi minsann rätt, det var ett kort som gått sönder! Ha, visste väl det! Men, hemska tanke, för att byta ut det måste jobbet pröjsa 10.000:-! Helt hutlöst! Vår växel som är relativt ny...
Vilket skräp, säger jag bara!

Sen undrar jag; när brukar folk köpa sin första julstjärna? (alltså blomman)
Själv brukar jag byta till julgardiner på Lucia och då köpa några julblommor. Julgranen klär vi alltid dagen före julafton, och på kvällen/natten lägger jag på juldukarna.
Jag har det hemifrån min mamma. Men nu börjar jag tycka att det känns i senaste laget... Hmm...

Svårt att andas och blodrusningar i huvvet...

Jamen, vad händer? Jo, jag håller på att drunkna i räkningar. Dagens bittra sanning.
Är bara att kapitulera och erkänna att jag är en sån däringa shopaholic. Fy, vad har jag ställt till med?
När jag nyss gjorde mina räkningar så kände jag att det liksom började "sticka" i ansiktet och bröstkorgen stramades åt, blev lite panikkänsla faktiskt. Men äntligen var det varningsklockan som fick mig att inse att detta inte kan fortgå!!
Kan inte sätta hela min familj på pottan på det här sättet längre.
Nu är det jag som ska avbeställa mina tidningar, Tara och Amelia, på studs.
Jag ska inte handla mer kläder på Ellos (varför började de sälja såå snygga saker plötsligt?)
Jag ska inte handla på Bonaparte förrän till sommaren.
Ikea är finito!
Och alla andra små skitpostorderföretag!
Jag struntar i era lockande kläder från och med idag!
Nu ska jag samla pengar till något vettigare, nämligen en semester med min familj. Vi har aldrig haft förmånen att kunna unna oss en semester utomlands. Det ska banne mig BLI AV!!!

Snart får jag sparken!!

Är helt livrädd att jag snart kommer att få sparken! Är ju alltid sjuk eller så är ungarna dåliga. Vore det inte så att jag nästan jämt hade barnen här, utan deras pappa hade dom var 4:e vecka eller varför inte varannan vecka (?), så kunde jag blivit liite avlastad åtminstone. Men nu är det så här, och ingen önskar väl mer än jag att jag slapp datta så här jämt och ständigt!

I fredags var Marcus magdålig, och idag har jag menshelvetet! Fick "eländet" i helgen, men idag var det något rent för djävligt hur ont jag hade och kunde knappt röra på mig förrän det kändes som Niagarafallet!JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ELÄNDET!!!! Gör mig 54 år så jag slipper. *s*
Tänk att man haft eländet sedan man nyss fyllde 11 år. Elva år, vad är det? Man hade ju för sjutton knappt sett dagen ljus vid den åldern!
Det är inte rättvist att man ska få sin barndom spoilerad, särskilt inte när det gjorde så in i bomben ont redan från början. Gud, man satt ju och grät, frös, svettades och fattade ingenting när detta rasade som värst!
Männen får säga vad de vill, men jag hade hellre haft skägg än elände!

Nu ska jag gå och ta en Orudis till, och några Tranom. Vad då, orolig mage? Lite mens och ett kilo tabletter om dan, what??!

Kentas köksregioner

Det har tagit en hel dag för Kenta, med varierat humör,att spika, såga och sätta fast hyllplan i köket, som jag tidigare skrev om.
Han fick göra ett avbräck, när Marcus ringde från stan och undrade om Kenta kunde hämta honom nere vid t-banan i eftermiddags. Marcus hade varit på bio med sin bio-pappa (haha) och sett Surf´up med massa pingviner...
Innan Kenta hann åka, så kom Vincent hem från en dag med födelsedagsfirande av kompis, som varit extremt lyckat tydligen. Och det måste ha varit skojigt för tjejen ifråga! Han hann dock inte var hemma mer än EXAKT 5 minuter förrän han bestämde sig för att åka till sin pappa. Så han sprang ner och ifatt Kenta och fick skjuts ner. Vincent gick och Marcus kom, med andra ord.
Numera är barnen nästan aldrig här samtidigt, vilket faktiskt kan vara ganska skönt. V och M, ligger ändå bara i en hög och sparkar och slåss när de träffas.

Nu ska jag minsann försöka mig på konststycket att dricka en hel kopp kaffe.
Ha en trevlig kväll!

Förresten, lite skryt! Marcus och hans lag BP P97:30 vann GULD igår kväll, när de deltog i en Höstcup i Kungsängen!! GRATTIS!

Velpottorna i Bromma!

Vaknade supertidigt och börjar hänga med ögonlocken nu. Inte bra, för vi har tänkt att åka till Historiska en sväng. Men egentligen har vi haft en sån där supermysig och avstressad söndag, utan massa "måsten". Jag har småmyst med levande ljus, Kenta har sågat en ny konstruktion till köket och våra 200 korgar vi köpt. Vaddå förvaring? Varför tror man att man måste ha så in i baljan med förvaring? Vilken töntig trend någon satte för ett par år sedan egentligen! Man BEHÖVER faktiskt inte ha förvaring så att man knappt får plats, eftersom man 1)Inte behöver köpa så mycket skit
2)Kan kasta det man inte använt på 1-2 år
Easy som en pancake typ!

Vi har loppis nästa lördag, då ryker skräpet och vi får plats med OSS SJ"LVA!

Vår son promenerade oss på nerverna igår...

Herregud, vad har hänt med vår guldlockiga snälla, goa lilla pojke? Han har blivit ett monstrum, en gaphals, en kille som säger; "-jag får göra hur jag vill här hemma"
Haha!
Jaja, att 4-åringar är så här vet jag ju. Men eftersom vi är så bortskämda med den allra vänligaste själen som vandrar här hemma, så är det en stoor omställning. Han är visserligen jättegullig fortfarande, men igår testade han oss hela dagen...
Ingen av oss är ju särskilt pigg pga skröplig hälsa *asg*, men till slut hade man baske mig lust att ställa honom i ett hörn med taggtråd runtom!!
Han var högljudd, ville slåss och mucka, spottade, dreglade, drog fram sina höga pall och skulle klättra på farliga ställen, hälla 2 kilo salt på sin mat, bad oss göra mat, mackor, välling, filmjölk HELA TIDEN! Det skulle följas med i varenda steg, han sa att det var monster i alla hörn, tändas lampor, hämtas filtar....
Och jag kan härmed berätta att jag INTE föll till föga! Skulle bara våga Eriksson!
Nä nä, här råder stenhårda regler! Som han måste följa. Inte så han blir knäckt och ledsen, men måste förstå att lära sig! Men gud, vi var totalt utmattade igår kväll. Och han med. För han hann knappt lägga ner huvudet i soffan förrän han slocknade och sov för natten... Gullungen! För jag tycker ändå att han är såå söt, jag är helt kär i den knasbollen! :-)

Jorå, visst blev

det att "mormor hälsade på". Det förklarade ju mitt hemskt dåliga humör hela veckan...
Nu har jag bara såå himla ont i magen och vill krypa ihop i fosterställning. Varför ska man behöva ha ont oxå? Räcker det inte med allt det andra? *suck*

Det "bästa" med att ha lingonvecka är att man får städdille. Hela morgonen har jag te x stått och strukit alla julgardiner och juldukar. Och det är inte lite det! Sedan har jag dammsugit köket och hallen och tvättat kläder.

Nu ska jag hoppa in i duschen, för sedan bär det av till Citygross, och jag ska köpa ett kilo choklad. Jammi!

Min vän har försvunnit!

Efterlyser min vän. Hon har en egen blogg, men har inte skrivit i den på flera dagar. Jag som blivit beroende av att läsa den...
Hoppas att hon mår bra och att de inte är sjuka eller nåt?!

Mariiiiina, var är du????????

Dimma

I vår familj råder rena komaläget.
Vi är trötta, halvrisiga och allmänt degiga. Marcus har magknip, hoppas det stannar där och inte blir vinterkräket, Hampus är illröd om kinderna och hostar, jag har varit helskum i magen ikväll, Kenta klagar på att han inte rör på sig (men det får han fixa till alldeles själv), Vincent verkar vara den enda som mår bra.
Nu ska jag gå och knyta mig- tänk att det redan är fredag i morgon!!
~Lycka~

(Bild; Göran Kvick)

När blir det lugnt i mitt liv?

I morse när jag vaknade (hade jag överhuvudtaget somnat?) så värkte kroppen riktigt illa och jag var helt väck i varenda cell. Ett tag så lekte jag med tanken att vara hemma för att försöka vila och sova. Men jag övergav den tanken. Nu behöver jag dessutom varenda liten krona för att kunna köpa någon ynka julklapp till ungarna...
Så in med en Levaxin och en Ipren i truten och iväg till jobbet.
Hade tänkt att här beskriva min dag som var allt annat än lugn, men vid närmare eftertanke så orkar jag inte det. Jag vill inte se i skrift vilken röra det blev på eftermiddagen, jag vill bara släppa tanken helt enkelt. Det tar för mycket energi! Så nu loggar jag ut istället. *asg*

Vill bara heeeeeeeeeeem!

Jag har inte mått bra de senaste dagarna. Har känt en stigande irritation, ilska och noll tålamod med nånting! Att inte känna igen sig själv är ganska obehagligt.
Jag ska t ex inte ha lingonvecka (haha, vilken benämning), annars hade det varit lätt att härröra till...

Och hade jag inte varit steriliserad, så vore en graviditet en gissning, men tji fick jag...
Är det förklimakteriet, månne? Hemska tanke, hope not!

Iof så har jag knappt sovit en blund på sisodär 2 veckor, så orsaken ligger väl där helt enkelt. Man blir ju ganska koko utan sömn.
Måste också lära mig att gå ut på mina luncher hädanefter. Jag beställde ett par supersköna, foträta och halvfula kängor från Ellos idag. Dom ska jag använda mig av sen! *Längtar*

Utskälld!

Jag börjar med att skriva; JÄVLAR VAD ARG JAG ÄR!
Jag fick en oprovocerad utskällning från en man idag.
Personen ifråga var totalt Grrrrrr, och jag blev så ledsen efteråt att jag bara stod och hulkade av chock-gråt. Lokalvårdarinnan stod och höll om mig, och hon var minst lika förvånad hon, av vad som framgick av telefonsamtalet jag hade haft!

Hela dagen är fan förstörd! Så är det bara!

:-(

Irritationsombudsmannen!

I morgon var det tänkt att Kenta skulle träffa en kompis på stan efter jobbet.
Men vad händer?
Vincent kan inte hämta Hampus, eftersom han har värsta läxorna. Då måste jag sluta en halvtimme tidigare, vilket säkert inte är populärt på jobbet. Och så ska jag lämna ett paket som ska returneras till ett klädföretag. "Problemet" är att där man ska lämna det, öppnar klockan 10:00 på f.m, så då måste jag alltså hem från dagis, hämta paket, ta med Hampus i vagnen, kubba ner till skitaffären. Och som det inte räckte, Marcus har träning klockan FEM i Beckomberga. Han har ingen remsa, jag har inga pengar (HELT PANK!) och hur ska han komma dit?
Grr!
Varför hade inte mina föräldrar sparat pengar till ett ynka körkort när jag växte upp??????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
Jag hade behövt det nu!

Vilken natt

I natt drömde jag att min kompis Helene och jag skulle återuppleva en sak. Men det slutade inte alls bra. Jag vaknade nämligen av att jag hulkade och grät i sömnen. Det lustiga är att jag på kvällen tänkt säga till Kenta; "-att inatt lär man väl skratta pga allt man upplevt på showen vi såg" Tsss..., blev precis tvärtom. Men som tur är har detta inte satt sig på mitt humör idag, som det har en tendens att göra.

Nåväl, i morse var det dax att stiga upp i ottan igen, eftersom Marcus skulle på fotbollscup i Rissne. Han har fortfarande inte kommit hem, så kanske går de vidare? *håller tummarna*

Som bäst funderar vi andra på vad vi ska göra denna dag. Själv är jag sugen på att åka bil. Men det är ju inte jag som har körkort, Kenta verkar inte vara inne på samma spår direkt...*s*
Hade det inte varit så gråmulet vore mitt kära Skansen värt ett besök. Där kan jag i det närmaste bosätta mig, tycker om att strosa omkring där hur länge som helst! Snart är det julmarknad....! :-)

Skrattat käften ur led och tårarna har sprutat...

Har sällan i mitt vuxna liv haft så sanslöst fruktansvärt himla roligt! Jag är helt slut efter en eftermiddag med Henrik Dorsin! Han är ett geni, en superbegåvning och jag är djupt imponerad av vad han kan och gör för oss i publiken!
Tyvärr kan jag inte beskriva mer, för detta är något man måste uppleva, att återberätta funkar bara inte!
Men när denna "föreläsning" utkommer på dvd, så råder jag alla som kan att köpa den. Ingen kommer att bli besviken!
Mitt liv är mycket roligare nu, med detta i bagaget!!

Tack för en oförglömlig kväll!!

Henrik Dorsin- Here we come!

Idag ska kenta och jag på Scalateatern och titta på Henriks show! Det ska bli superkul! Vi har knappt varit utanför dörren tillsammans de senaste 5 åren känns det som...Sedan ska vi äta och dricka gott på Dolce Vita, om det finns plats.
Mormor kommer hit och barnvaktar, tack för det Kersti! :-)

*Grattis Jenny 43 år*

Kramar till dig-hoppas du får en bra dag! :-)

Jävla Facebook!

Varförgick jag med i detta idiotiska påfund? Jag förbannar mig själv. Jag letar och letar efter något sätt för att avregistrera mig, men det verkar inte gå! Är jag fast där för evigt, med andra ord? Får jag inte bestämma själv? Hjälp!
Ju mer jag kollar runt där inne på massa folk man en gång känt, så är det ju pinsamt (jo, jag tycker det) att sitta och "samla" på folk. Jag är benägen att hålla med många andra, som insett vilket fjolleri detta är, att man faktiskt får träffas eller prata med varandra IRL!

JAG VILL INTE SITTA I FACEBOOKS FÄNGELSE! SLÄPP UT MIG!!! :-(

Efter mycket tjat

så fick jag äntligen dessa skönheter. Jag var 11 år och trodde väl aldrig att min mamma skulle ge med sig, när vi gick för att köpa skor till mig på Sko-Svea den där dagen.
Jag hade span på dessa skor, och såg väl så himla längtansfull ut, att det inte gick att stå emot...

Dessa män...

Har mer och mer börjat irritera mig på många män (inte alla) som uppför sig som dromedarer i det vardagliga livet! De knuffas, är oartiga, släpper dörrarna i ansiktet på en, trängs i dörröppningar så man håller på att tappa balansen.
Ibland har jag faktiskt lust att slå min handväska i skallen på dom, så det blir som folk! Men då framstår ju jag som en folkilsken tant, så det funkar inte heller.
Men vad är det som hänt? Varför ska alla slå sig fram numera? Kan det verkligen vara så att inte andra själva märker av hur det uppför sig? Är vi så upptagna av att överleva att vi måste bete oss som djur?
Tycker det är åt helvete! Och det värsta, som alltid, är att alla våra barn tar efter!! Hur ni än förnekar det, så ÄR det så!¨!

Öppna ögonen och sinnena så får ni se.

~Grattis Marina 43 år~

Hoppas på en synnerligen trevlig dag med presenter från familjen! :-)

Mjuk go mage eller stenhård tegelmage? Lätt val...

object width="425" height="355">

Till min äslaking dääär.... ;-)

Ta inte allt jag säger
på allvar
Ta inte heller allt jag gör
på allvar
Men ta mig
och det jag känner
för dig
på djupaste allvar
- Okänd

Barn

Fick nyss reda på att Hampus klappat till sin bästa kompis på dagis idag. Rätt i plytet... Man blir ju lite spak och deprimerad att höra sånt. Men jag vet inte om det var bra eller dåligt att kompisen slog tillbaka, men nog en sund reaktion, trots allt! Men jag är verkligen ingen våldsförespråkare, tvärtom...

Hampus har med egna ord fått förklara för mig hur han såg på situationen, och varför det blev som det blev. Han har iallafall inte svårt att säga ordet förlåt, vilket hedrar honom. Och det är inte så att han kör det på ren rutin, utan verkligen menar det! Faktum är att jag har mycket svårt för personer som aldrig kan säga förlåt och inte stå för sina misstag.

~värmeljus~

Sjuk och Vab och blabb

Har inte sovit en blund i natt, helt groggy och ont i rygg och skallen när jag äntligen fick gå upp...
Marcus hemma han med, har haft konstigheter för sig i natt. Det började med att han frågade om han fick sov i vårt sovrum inatt, eftersom han känner sig ensam. Visst, inga problem.
Plötsligt hör vi hur det dunsar till borta vid sängen han sov i, men vi begrep inte vad det var. Förrän i morse. Då hade en stor tavla ramlat ner bakom hans säng...(?)
Kroken var kvar i väggen och ståltråden var intakt, helmysko.
När jag frågade honom om han mindes något från natten, så hade han "letat" efter klockan och tagit ner tavlan i tron att det var klockan...
Han har jättemycket drömmar varje natt, han pratar och går i sömnen ganska ofta- och tydligen har han börjat göra såna här saker oxå, berättade han...
Bara han inte gör som min morbror- gick med utsträckta armar rakt igenom fönsterrutorna och skar upp hela armarna...Tur i oturen så var det en karm mellan fönsterrutorna, annars hade han ramlat rakt ner i källartrappen hos min mormor, där detta skedde för många år sedan...*usch*

Nu ska jag vila och försöka sova, även fast ryggen är kass.

Svärfar

Idag åkte vi till svärfar i Tumba för att fira Fars dag. Det var en trevlig dag, vi fick lunch och efterrätt (Prinsessbakelse som jag älskar!!!) :-)
Satt och pratade och hade det allmänt avspänt. Hampus var så himla gullig, lekte med leksakerna de har i en korg i vardagsrummet. Vid halv tre tiden åkte vi hemåt, men först svängde vi förbi mamma Sversti med lamporna vi köpte på Ikea för tusen år sedan...

Sedan har Kenta hamrat ihop en hylla till Hampes rum, blev så fint så!
Jag själv hamnade inne på Facebook, och jag som är så gräsligt usel på engelska, fattar nada. Poka och adda hit och dit... (ja, det fattar jag ju) Verkar mer rubbat än normalt att sitta där och samla polare.
Tror jag lämnar den världen fortare än kvickt... *s*

~Söndagstjafsblandbarnen~

Fars Dag!

I dag skänker jag min pappa Arne en extra tanke! Hoppas han har det bra där han är!

Kram din dotter Mia


~SAKNAR DIG!~

Tack för en dag på stan, Marina!

( Bilden är på Stora Hoparegränd, Gamla Stan där min pappa växte upp.)

Idag åkte jag in till stora staden för att träffa min kompis Marina! Vi skulle ses kl.12:30, men jag kom en halvtimme för tidigt... Liite träligt att stå upp i en halvtimme, men desto roligare att titta på folk hur de beter sig. Finns många skojiga varianter, och då inget illa menat.

När Marina så äntligen ;-) kom, så knallade vi in på ett trevligt fik på Järntorget, som var överbelamrat med folk. Som man kunde vänta sig av en del "drägg", så "paxade" de platser innan de ens köpt sin mat. Tycker sånt är oförskämt. Men vi hade faktiskt tur att få ett bord ganska snart! :-)

Sedan satt vi och pratade, Marina blev knuffad när hon hämtade påtår och råkade spilla kaffet i knäet på en tjej...Marina började prata engelska med henne, men de var som vilka svenskar som helst *gapflabb* Retas bara lite...

Efter ett tag gick vi ut i friska och blåsiga luften, kollade i affärer och trängdes med ovanligt mycket folk.

Jag hittade en fantastiskt snygg tunika på Indiska som jag skulle kunna mörda (nästan) för att ha råd att köpa... Känner att den bara måste jag ha!!!! Insamlingskonto:121 234-0 (NOT)

Marina följde sen med mig till apotek Scheele för att ta ut Vincents medicin, då såg vi vår gamla lärare Bo Hyttner. Han hade grånat på sig sen sist. (Vi gick i gymnasiet typ 1980...)

Runt 5-halv 6 skildes vi åt.

Nu är det bara Kenta, Hampus och jag här hemma.

Egentligen skulle Marcus haft sin kompis här, men de valde att sova kvar hos kompisen istället. Med Marcus vet man aldrig från dag till dag vad som händer...*tokfransen*

Vincent åkte till sin pappa och hans tjej på Söder.

Så långt lördag! :-)

~Kram~

Mmmm... :-)

http://www.youtube.com/watch?v=ndBZtFtrC0M

Tänkvärt.

Jag har alltid tyckt att Terri skriver så bra, precis som jag oftast själv tycker!

Här en länk;http://www.aftonbladet.se/foraldrar/terrieriksson/article1210789.ab

Men läs gärna alla hennes artiklar...

Kul

http://www.youtube.com/watch?v=1uwOL4rB-go

For all, who may be having a bad day...

It Can Always Be Worse!

Ha-a-da...

Vår morgon började med att jag skrek till barnen att gå upp. 10 gånger.
Sedan hade Marcus, Vincent och jag sällis ner mot Abrahamsbergs tunnelbana, Marcus skola ligger på vägen dit, så vi sa hej när han vek av. Då kom bussen farandes, och Vincent hojtar; "-ska vi inte ta den?" Varpå jag tvekar, men så hoppar vi på den. Till vilken nytta? Vi var endast 4 minuter ifrån Abas t-bana, varför åka tillbaka och mot Alvik istället?? Himla korkat!
Så många rödljus som vi drabbades av har jag aldrig varit med om, köerna var gräsliga och jag kände mig väldigt irro! När vi äntligen kom till Alvik var klockan 23 över 8!!!
Panikspringer upp på perrongen och hinner med ett smockfullt Farstatåg, sista vagnen såklart...
Av i Frippan, Vincent åt ett håll och jag åt det riktiga hållet s a s...
Nu börjar jag få andnöd.
Uppe i den trendiga och balla Västermalmsgallerian (tillåt mig skratta) är den uppgången vi ska till stängd! Hade jag glömt. Kubba vidare till motsatta hållet, en tjej undrar hur det står till med Fröken Eriksson, och jag stirrar tbax. Rödljus. Grönt. Spring över gatan, hinner med bussen, klockan är 8.35, vi ska vara på KS kl. 9:00. Puh!
Kastar oss av bussen och springer gatlopp bland patienter och läkare och kommer till avdelningen 10 minuter i 9! Rekord!
Vincent vägdes och mättes, och sedan var det dax!! Att spela Fia med knuff! De har ett sånt där jättestort spel och vi spelar och skrattar så tårarna sprutar. Alla i väntrummet bara kollar storögt vad vi är för knäppisar! Men det är vår stund, som är bland det bästa jag vet!

V.A.B

Sjukdom i huset igen... Hampus klagade på ont i pannan och magen igår kväll. När han somnat efter mycket om och men, så låg han och kved och var allmänt "konstig" Jag blev ju nervös att det skulle börjas kräkas igen, för det hade jag aldrig orkat en natt till. Var alldeles för trött för det. Men så blev det inte.

I morse när han vaknade lät han som en hes gubbe, och klagade på huvudvärk igen. Kenta åkte till jobbet, och jag klädde på oss för att gå till dagis. (Marcus skulle vara hemma själv, var det tänkt) När vi kommit halvvägs i skogen, så gick det inte längre, Hampus såg helt blek och eländig ut, och tog sig för huvudet. Då bestämde jag att han skulle hem och vila. Lilla kraken ska inte gå på dagis när han har huvudvärk. Finns inte på kartan!

Så nu är vi här hela högen. Själv har jag fått magont, sånt som vi tanter har en gång i månaden (+-) *suck*

Jag är så less på sjukdomar. Förr i tiden blev man förkyld. That´s it!

Nu kan man ju knappt titta på någon förrän man är däckad i salmonella eller kolera, you name it...

Idag ska min äldsta son börja sin Prao på Karolinska sjukhuset, neurologen, tror jag att det var. Hoppas det går bra! Skulle så gärna vilja få ett samtal från honom, lite snabbt. Är så nyfiken! :-)

I morgon får jag möta upp Vincent på KS, han ska träffa sin epilepsiläkare klockan 9.00,

Ska bli intressant om han ska fortsätta med sin medicinering eller inte...

Vincent och jag har alltid skött detta tillsammans, så det är nästan otänkbart att pappan skulle kunna hoppa in istället för mig. Jag har knutit så mycket kontakter med alla vi träffat genom åren. Och så har V och jag alltid haft kul de dagar vi traskat på A.L, ätit lunch bl a.

Kommer faktiskt att sakna det om det nu blir aktuellt att avsluta medicineringen. Vet att Vincent tycker det är läskigt om så blir fallet, han känner sig trygg med tabletterna, och blir orolig att han ska få anfall igen...

Nä, tyvärr måste jag laga lunch nu, är inte helt förtjust att göra något, med tanke på min mage och äckelkänslorna som åker berg-och-dalbana inombords, men barnen måste ha något i maggarna! Det är bara att sätta klädnypa i näsan och härda ut!

Tjing!

~Manouler~

Burr

Har varit vaken sedan 5.30, inte kul. Är täppt i näsan, och har bara olustkänslor i magen/huvudet ang barnens pappa och tränaren som missförstod mitt mail. Tycker det känns skitjobbigt. När jag tittar hur jag skrev mailet, så skulle vem som helst ha blivit förbannad. Jag liksom "tappade" flera meningar (förklaringar), så det är klart som korvspad att han blev sur! Så i natt har min skalle jobbat med ett nytt mail, som förklarar vad jag egentligen menade. Men det kommer jag inte att skriva ändå, för nu har jag blivit superskraj för att formulera mig felaktigt! Jag har nämligen ett oerhört dåligt ordförråd, kan inga fina ord bl a. Om man bara är begränsad till ett fåtal ord, så är det naturligtvis skitsvårt att få fram ett fungerande brev som folk förstår.

Just nu har jag funderingar på varför jag ens bloggar?? Till vilken nytta egentligen?
Iof är det väldigt skönt att då och då slänga ur sig några rader om allt och inget...
Och jag har ju inte precis berättat om min blogg, så det är knappt någon som vet att den existerar.

~deppig~

Allt möjligt

I dag slog det ner som en bomb i skallen på mig, varför jag alltid är så arg!
Jag är ju ilsken på folk som går på fel sida av trottoarerna, hundbajs, osv osv, vilket stjäl väldigt mycket energi av mig.

Men, så idag fattade jag att det är all ilska jag har gentemot ungarnas pappa, som ligger till grund för att jag morrar om allting! Bestämde mig för att ta kontakt med psykolog eller nåt på måndag och börja bearbeta min ilska, så att jag inte drabbas av hjärtinfarkt eller stroke snart. Det kan aldrig vara bra med dom där hemska blodrusningarna jag får i huvudet när jag tvingas prata med pappan! Hjärtat slår dubbelvolter och jag blir fullständigt matt efteråt.

Jag känner mig så jävla lurad och irriterad på den mannen, så det är sjukt!

Nu bor han t ex borta i sin särbos lägenhet, för att hans egen teve gått sönder. Vilket innebär att hans yngste son inte träffar sin pappa särskilt ofta sedan några månader. Varför? Jo, sonen är svartsjuk på nya bebisen som de ska ha i mars. Bad de två att förklara läget för Marcus, men detta har inte skett. Marcus vill helt enkelt inte vara i hennes lägenhet, för "att det är tråkigt"
Är det verkligen så att vår son ska bli ännu en i statistiken som blir bortskuffad för att pappan skaffar ny familj? Eller vad? Det hoppas jag sannerligen inte!!
Oj oj, jag skulle kunna ösa ur mig saker som gnagt i min kropp länge länge...

~barn är oskyldiga~

Gammal och trött-vad är detta?

Herregud, efter att ha gjort lunch till Marcus och mig idag, så formligen rasade jag ihop. Kröp till min säng och slocknade på en sekund. När jag vaknade till sans igen, hade jag sovit i 2,5 timme, utan att ha rört mig ur fläcken. Helt slut!

Nu vill sönerna att jag ska följa med och hyra film, men jag är fortfarande helpunchig!



~snark~

Kortvarig lycka må jag säga...

När Marcus och jag kom ut från porten i morse hade det börja ÖSREGNA! Åh, vad ledsen jag blev. Bara att kubba upp och hämta paraplyet och se glad ut i vattenpölarna. Dojjorna var genomsura på en minut. Jag har inte haft råd att köpa ordentliga höst/vinterkängor till mig själv, och det blir en hejjig period för mina fötter. Inte har jag någon bra vinterjacka heller, går i en mockajacka som ärmarna krymper på så fort det blir fuktigt ute! Lite synd om mig är det allt. Barnens pappa har inte betalat sin tusenlapp denna månad, för sitt jäkla lån, som han lurade mig att bli medsökande på för massa år sedan. Nu har jag lagt ut 27.000:- på hans sammanlagda uteblivna pengar genom åren. Jag har stenkoll! Varför ska jag sitta och betala för hans dumheter? Har inte fått en krona att spendera för pengarna han lånade!
Och så verkar han tro att jag partar upp underhållet, som faktiskt går till hans barn, vad han än tror!!! Det är dyrt att ha barn. Särskilt killar som både kräver mer mat för att växa! Kläderna växer de ut fort, måste ha nya! Den ena spelar fotboll, måste ha nya sportkläder ganska ofta. Kostar pengar. Överraskad???

~vakna upp ~

SNÖ!!!! Jippie!

Vaknade, tittade ut genom fönstret och såg något vitt utanför på marken. Och det var årets första snö! Då blev jag glad i hjärtat, för snö är det bästa jag vet.
Nu förstår ju t o m jag att det inte kommer att ligga kvar så värst länge. Men första snön är alltid första snön...

Strax ska jag och sonen ut. Träning klockan 9 i Brommahallarna. Varje lördag hela vintern.
Kul för honom, som gillar fotboll. Men för resten av familjen blir det trist att inte hinna äta frukost ihop längre.


~Kluvet~

Telefonterrad!!!

Just nu håller jag på att bli fullständigt knäpp. Mina barns pappa håller på att telefonterrorisera mig, från mobilen till vanliga telefonen och tvärtom hela tiden. Han ringer dessutom till min sambos mobil, fastän han är bortrest!
Tror han har ringt 20 ggr på en halvtimme! Känner att det kryper i kroppen på mig.

Anledningen är ett simpelt missförstånd. Jag tyckte att det var för mycket med 4 fotbollsträningar i veckan för min 10-åring (som själv reagerade när jag berättade det) Fick för mig att skriva ett snällt och beskedligt mail till hans tränare, som tydligen fick för sig (enligt barnens pappa iallafall) att jag ifrågasatte annat. Tränaren hade tydligen varit upprörd och sagt att han lagt ner massa tid på min son, vilket jag är den förste att skriva under på! Tränaren är helt fantastisk, finns absolut inte nånting att klaga på! Tvärtom!
Sedan började telefonterroristen att svamla om att tränarn hävdat att han gör allt för att sonen ska få gå kvar i det andra laget, ett s.k utvecklingslag... Då fattade jag ingenting. (?) För mig veterligt har inte jag, eller någon annan heller, sagt att M inte ska vara med där... *kliar huvudet*
Plötsligt blev det väldigt rörigt och väldigt mycket frågetecken.
Ibland vill jag bara skriiiika. :-O

Beslöt mig för att skicka ett sms till tränaren att jag hoppas vi kan reda ut detta i morgon, lördag, om han ska träna laget i Brommaplan på förmiddagen.


(Alldeles nyss talade jag med pappan, och jag blir så upprörd att blodet rusar upp i huvudet och hjärtat slår dubbelvolter! Jag ORKAR inte!)
Och för en stund sedan fick jag sms från tränaren, som sa att det var lugnt och att vi pratar mer i morgon. Skööööönt!

~x~

Vilket minne...

Lyssna på denna; http://www.youtube.com/watch?v=9cdC3Vv28pM
Den tyckte jag var såå himla bra när jag var liten.

Så här...

http://www.family.se/vi/1027331.htm?ca=11_a

Något roligt hände...:-)

I dag surfade jag in på family.se, och tänkte lite sorgset för mig själv att ingen brukar sätta in någon rolig eller tokig annons till mig. (vad då ego, haha?) Nåväl, döm om min förvåning när jag plötsligt stirrar in i ett foto och ser 2 figurer som jag känner igen! D v s min kompis Marina och jag! Haha! Då blev jag PAFF!

Marina hade satt in en annons igår, som jag helt hade missat!

Men gud, vad kul och vad glad jag blev! Det värmde mitt hjärta, ska du veta!

Särskilt skojigt när man absolut inte har en aning om det. Överraskningar är lyckan i livet! :-)

~Tack bästa vännen!~

Huset som Gud glömde, Gustav 50...

Fortfarande inget varmvatten i vår kalla och blåsiga lägenhet. Känns som om jag ska frysa ihjäl snart. Får väl ställa mig på min Orbitrek och köra så svetten lackar. Men å andra sidan, då kan jag ju inte duscha efteråt, äh, vad tusan... *sur*

I våra två huskroppar, så finns det värmepannor i det andra huset, och så går det rör under lekplatsen till vårt hus. Problemet är att varmvattnet väldigt ofta inte når upp till oss (Kenta och mig) på 3 trappor. Det konstiga är när vi frågat grannarna, så har de inte märkt något, förutom en granne på 1 trappa mitt emot vår dörr s a s... Det kan man ju ha funderingar på liksom...

Men nu hade tydligen någon granne i andra huset på nedre botten samma problem ibland. Bara de kommer fram till vad det kan vara! Vill inte ha legionärssjukan precis.

Inte nog med detta, även om vi har 20 grader varmt i vår lägenhet, så är den iskall. Vi fryser ibland så vi skakar, och då menar jag skakar!! Golven är som isflak, det är kallt på väggarna, vårt sovrum är direkt hemskt att sova i. Vi tänder stearinljus vareviga kväll för att låtsas tro att det blir något varmare.

Vi har en fläkt ovanför vår lägenhet, på vinden, som låter som en skördetröska. Det har gjort att jag blivit ljudkänslig. Löjligt! Vi har fått hjälp några gånger med att justera den, så vi kunnat sova lugnt ett tag. Men nu är den på gång igen. :-(

Jag kan aldrig glömma vad de sa när de erbjöd oss denna lägenhet; "-det finns en lägenhet på Gustav xx, och den är er om ni vill ha den"

Jag blev själaglad, men inte min sambo, han ville egentligen inte alls flytta in i den. Men jag skrev en lång lista på varför vi borde ta den, bl a att vi inte skulle få någon hyresgäst ovanpå oss, och att vi för en gångs skull skulle få tyst. (Båda kom från lägenheter där det var ett jävla liv ovanför, fester, skrik och annat...) Men vad hände istället? Jooo, alla i detta hus springer på vinden i stort sett hela nätterna. Eller gjorde, det var mycket värre förr. Gallergrindarna kunde inte öppnas utan att kastas åt sidorna, så vi flög ur sängarna i ren panik på nätterna. Helt sanslöst!

Sedan skulle det dras omkring möbler och tappas saker i betonggolvet. Helst med högklackat eller träskor på fötterna. Japp, jag ljuger inte.

~stum~

Första semesterdagen var så skön...

Kenta tog Hampus till dagis, så jag fick en ostressig morgon, härligt!

Satt och slappade, Marcus var hemma och var ganska lugn även han. Annars brukar den pojken vara rätt så rasto! :-)

Vincent sov över i sin pappas särbos lägenhet, och vid 1-tiden, sammanstrålade vi i Vällingby för att shoppa lite kläder. Är väldigt fattig för tillfället, men Marcus måste ha nya vinterkängor, som vi fann på Stadium, kostade 400:-, superfina! Vattentäta!

Ungarna skulle oxå ha varsin halsduk, och Hampus fick vantar bl a.

Själv suktade jag efter alla snygga stövlar och kängor, som tyvärr inte går att dra upp över min vader... Vilka kan egentligen ha dessa stövlar, de är ju så snålt tilltagna i vidden att man måste skratta...!?! Lästar alla ut dem för dyra pengar, eller? Jäkla tillverkare! Skämmes.

På kvällen åkte Vincent tillbaka till Söder, Marcus var hos kompisen Ludde, fick mat där. Tack Luddes föräldrar!

Sedan fick faktiskt Kenta och jag kvällen för oss själva och tur var väl det. Det var nämligen premiär för några humorprogram på 1:an. Jag skrattade så jag grät, så babblans roligt var det! Henrik Dorsin är bland det galnaste och roligaste i Sverige just nu!! Hur kan man göra ett program som träffar så himla mitt i prick?! Underbart! :-)

Vi ska gå och se Henriks show den 17 november, det ser vi fram emot!

~skratt~