lördag 3 november 2007

Kortvarig lycka må jag säga...

När Marcus och jag kom ut från porten i morse hade det börja ÖSREGNA! Åh, vad ledsen jag blev. Bara att kubba upp och hämta paraplyet och se glad ut i vattenpölarna. Dojjorna var genomsura på en minut. Jag har inte haft råd att köpa ordentliga höst/vinterkängor till mig själv, och det blir en hejjig period för mina fötter. Inte har jag någon bra vinterjacka heller, går i en mockajacka som ärmarna krymper på så fort det blir fuktigt ute! Lite synd om mig är det allt. Barnens pappa har inte betalat sin tusenlapp denna månad, för sitt jäkla lån, som han lurade mig att bli medsökande på för massa år sedan. Nu har jag lagt ut 27.000:- på hans sammanlagda uteblivna pengar genom åren. Jag har stenkoll! Varför ska jag sitta och betala för hans dumheter? Har inte fått en krona att spendera för pengarna han lånade!
Och så verkar han tro att jag partar upp underhållet, som faktiskt går till hans barn, vad han än tror!!! Det är dyrt att ha barn. Särskilt killar som både kräver mer mat för att växa! Kläderna växer de ut fort, måste ha nya! Den ena spelar fotboll, måste ha nya sportkläder ganska ofta. Kostar pengar. Överraskad???

~vakna upp ~

Inga kommentarer: