Fick nyss reda på att Hampus klappat till sin bästa kompis på dagis idag. Rätt i plytet... Man blir ju lite spak och deprimerad att höra sånt. Men jag vet inte om det var bra eller dåligt att kompisen slog tillbaka, men nog en sund reaktion, trots allt! Men jag är verkligen ingen våldsförespråkare, tvärtom...
Hampus har med egna ord fått förklara för mig hur han såg på situationen, och varför det blev som det blev. Han har iallafall inte svårt att säga ordet förlåt, vilket hedrar honom. Och det är inte så att han kör det på ren rutin, utan verkligen menar det! Faktum är att jag har mycket svårt för personer som aldrig kan säga förlåt och inte stå för sina misstag.
~värmeljus~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar