lördag 22 december 2007

God Jul? Pyttsan!

Jaha, så var det dags igen... Ett jävla liv i den här familjen. Som vanligt när det är helg och ledigt. Vi kan visst inte umgås utan att skrika, gapa eller vara förbannade jämt.
För 14:e året i rad är det jag som dessutom tar ut semesterdagar för att kunna vara hemma med ungarna över jullovet. Pappan verkar lika överrumplad varje år att skolan faktiskt har stängt... Man tar sig för pannan alltså! Nä, istället ska han JOBBA. SOM VANLIGT!
Han har åkt iväg några dagar den här julen med sin nya flickvän till hennes familj. När ska HON börja undra varför han aldrig tar ledigt vid höstloven, julloven med sina barn?? Tycker inte hon det är underligt?

Nyss fick jag ett fullständigt raserianfall här hemma, trodde på allvar att jag skulle få hjärtinfarkt! Hela dagen har varit otrevlig och rörig och mellansonen är sur som ättika. Har ingen aning om varför, eftersom han aldrig svarar på tilltal. Sedan har minsta grabben bara tjatat, tjatat och tjatat OCH gapat om allt möjligt. Till slut brast det helt enkelt. Jag bara grep tag i honom och skällde som en bandhund. Men sedan låg vi på sängen och pratade lugnt med varandra och jag försökte förklara på någorlunda bra sätt varför jag blev så arg. Slutade med en stor kram tack och lov. *suck*
Jag önskar att mina äldsta barn ska städa sina rum och FÖRTJÄNA sina julklappar som faktiskt är ganska dyra. Men idag är jag s å nära att låta dom sitta och titta på när deras lillebror öppnar sina paket och låta dom vara UTAN. Jag vet att det låter vidrigt och hemskt, men nu är min kropp totalt allergisk mot denna hysteriska familj.

Under nästan 5 år har jag och Kenta inte haft en enda dag och natt för oss själva. Ingen har ens erbjudit sig att kunna ta Hampus en ynka liten natt, så att vi kan rå om oss och få tala ifred. Tycker det är ynkligt och jag blir förbannad på våra föräldrar!

Konstigt att man är sliten och ingen ork har kvar. Man måste få rå sig själv för att bli en glad förälder. Om någon har synpunkter på det och anklagar mig för att skaffa barn och sedan inte bry mig om dom, så har de fel. Vi har hamnat i ett ekorrhjul som bara eskalerar. Och det mår ingen bra av.

Inga kommentarer: