Började med att Kenta klagade på magont i fredags kväll, fick krampliknande symptom. På natten väckte han mig och sa att vi nog måste åka till akuten. Jag for upp i sängen och han låg dubbelvikt av smärta på golvet i vardagsrummet. Hemskt! Men efter ett tag blev "det bättre" och han somnade. På förmiddagen igår var han halvkrasslig, men han kräktes aldrig. Hampus och jag åkte till Vällingby några timmar. Efter ett tag så började även Hampus klaga på kramp i magen, för att sedan börja kräkas ett 15-tal gånger under kvällens lopp. Han har inte spytt något mer sedan 23-tiden igår, och nu har hans humör varit på topp. Medans Kenta ånyo känner sig orolig i magen... Var ska detta sluta? Hoppas att vi andra slipper, jag vägrar kräkas!!!!!!!
Jag blir förbannad på alla kräkssjukor som härjar, tycker det stör mitt liv. Vet att det är många som missköter sin handhygien, men om man säger sånt högt brukar just d e som är det värsta lortgrisarna alltid gå i försvarsställning. Och vad säger det om just den personen?? Jojo!
Men om man börjar nånstans, så måste det väl ändå gå att få bort den värsta kräkssjukan till slut? Jag är optimistisk och håller alla mina tummar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
nej den går inte att få bort.....men jag håller alla tummar jag har...det är vedervärdigt att kräkas......
P.s Nä vi blev inte sååå berusade...och jag håller med....skönt att få vara ifrån jobbet...Roffe har på sitt jobb på torsdag....
Jo, nu ska vi vara optimisster! Det SKA gå att få bort kräket, det MÅSTE gå. Det måste......
Skicka en kommentar