Nattlig frys...

Vaknade runt klockan halv 4 i natt/morse av Hampus som undrade "vad det var som pipte"

Så han och jag masade oss yrvaket upp för att sondera terrängen hemma i mörkret...

Vi närmade oss pipet, men det var jättesvårt att utröna riktigt var ifrån det kom. Jag menar, hur många klockor, mobiler och andra apparater i lägenheten har man inte som kan låta...*s*

Nåväl, vi hann ända ut i köket när jag trodde mig hitta vad det var. Jag hade råkat röra termometern på kvällen och gjort så det "blivit" 75 grader varmt utomhus, och då brukar den pipa när den varnar för felaktigheten. Men icke! Den var tyst!

Gick fram mot kyl/frysen och kände på dörrarna och det var frysen som stått pyttelite på glänt, och en solstol syntes i displayen, vilket inte är så himla bra...*hjälp*

Väckte Kenta som fick fibbla lite innan vi kunde somna om igen. Zzzz...

Som tur var hade ju inte dörren glappat så mycket, och maten är nog inte förstörd. *peppar peppar*

Inte nog med detta, när Kenta skulle duscha i morse så fanns det inget varmvatten! Märkte redan igår kväll att det bara var ljummet, men trodde i min enfald att det inte skulle bli värre.

Vi har genom åren haft så dåligt med varmvatten, men för ca ett år sedan byttes beredarna ut. När vi har frågat grannarna om de har haft vatten, så har de inte alls märkt nåt... Eeh, duschar aldrig dom, eller? *kliar huvudet*

~trött~

Aj lavv jo!

~kärlek~

Jag har semester!!!!

Jajamensan, nu har jag tagit semester i dagarna 3, och det känns såå himla skönt!

Fastän jag har en förkylning på gång (hela jobbet har varit mer el mindre däckade under en längre period nu) och menshelsiket oxå på G.Men jag vägrar låta mig nedslås av detta! Jag ska vara med mina söner, vi ska gå på museer, fika och gå på bio, som vi aldrig hinner annars. Troligen är väl hela Stockholm på samma ställe, men det struntar jag i. Jag ska inte vara grinig, och jag ska vara en snäll och trevlig morsa! Känner mig ganska nöjd med livet! :-)

~Frihet~

Stöddiga brudar

är bland det tråkigaste som finns! Jag vet att jag är gnällig, men vad tusan har de för rätt att gå på som jäkla ångvältar? I eftermiddags så stod jag i en gång mellan perrongerna i Fridhemsplan och väntade på tricken. Märk väl att jag står lutad mot en vägg. Väldigt platt. Tydligen var jag ändå för mycket i vägen, eftersom flera brudar som var så coola, att de nästan ramlade ihop av ballhet, var tvugna att gå in i mig!!! Okej, tänkte att det var inget att hetsa upp sig på, ingen bryr sig om vad en gammal tant säger,haha! Och tyckte de att av gången på ca 3 meter inte räckte till så, fine... *s*

När jag steg på tåget och skulle ta sikte på en sittplats, får jag möte av en oerhört stroppig tjej som formligen manglar in mig i en stolsrygg! Jag blev tvärförbannad för det gjorde ont i min höft som fan, och jag vände mig SNABBT så att väskan liksom dängde till henne i ryggen! Jäkla apa, där fick hon tillbaka! Kunde inte låta bli, helt enkelt!

Inte nog med det, när jag hade hunnit ungefär 1 meter till, så kom nästa mangelbrutta i 190, stirrandes rakt fram med glasartad blick (bäst att inte se folk i ögonen, kan ju vara farligt...) Syntes lång väg att hon inte skulle flytta sig för min skull, och ändå var jag före henne i gången. Hon var fortfarande kvar i avstigningszonen och hade plats runt omkring, och då tycker jag att man står kvar och släpper fram förbipasserande. Men nääääääääääääääääääääääää, inte denna donna! Jag flög som en vante, då tryckte jag till henne precis likadant och sa högt; "-Oj, så det kan gå" Jag vet, inte särskilt moget av mig heller, men jag

blir så jäkla förbannad när man själv försöker vara schysst mot andra och flyttar på sig, men ingen annan gör det! Då flyger djävulen i mig och så hämnas jag direkt!! Dom ska banne mig inte tro att de kan behandla andra som skit och glida iväg utan kommentarer. De får faktiskt utstå en liten släng av sin egen medicin!

~Irro~

En liten glimt

av min barndom...

Kungsholmsstrand. Där bodde min kompis Helen, mycket kul har jag haft med henne! Ett knäppt minne är när vi hade tuggummi stora som fotbollar i käften och skulle ändra bokstäverna på företagsskyltar längs stranden. Det fanns ett företag som hette "Karlebo", med två tuggummiploppar blev det Karlebö. Det hade vi vansinnigt skojigt åt i många år...

Jenny, min andra kompis, hon balanserade på S:t Eriksterassens mur, helt galet. Nere på fasaderna skrev vi "Bärta Karlsson, född 1857". Vi hade dille på att säga Bärta Karlsson med nån påhittad dialekt, och så skrattade vi hysteriskt. Under brofästet satt vi ofta och snackade, dit drog vi oxå med våra killkompisar från Hallonbergen. Det var ganska häftigt att sitta därunder. Men snart blev det tillflykt för massa knarkare, tyvärr...

Lertanten som hade sin lerverkstad, dit vi fick komma och dreja. Har några konstiga skedar och små fat kvar sedan den tiden. Hon var ju ganska känd för sina konstverk, Brit-Inger Persson, BIP. Gjorde många äggformade saker, minns jag.

Min farmor och farfar hade sin gamla Pettersonbåt på VBK, Vestermalms Båtklubb. Jag var med dom många helger ute på sjön. Det var en upplevelse, på gott och ont. Min farfar var lite tokig, och många ankare förlorade han och jäklar vad han snetände. Folk på sjön måste ju ha undrat, haha! Med båten åkte vi till landet flera gånger, och det var verkligen supermysigt! Vi hittade en ö som vi la till vid, och där stannade vi 1-2 nätter och hade det lugnt och skönt.

Måste berömma min mamma som lät sin lilla dotter fara iväg så där, med farfar och allt. Även om nu farmor var med...

~lycka~

Egentligen skulle jag...

faktiskt gnälla lite på mina 2 äldsta barn, för de är så otroligt slöa och bortskämda. Men i samma sekund kom jag på att då får jag gnälla på mig själv, eftersom det är just jag som gjort dem till vad de är...Och det var ju inte lika kul förstås. :-(

Men å andra sidan har de aldrig lyssnat på vad jag haft att säga, det är som att hälla vatten på en gås. Den stora svarar alltid; -"jo, jag vet" och mellansonen svarar med att sura och smälla i dörren och titta in i väggen. Hur lätt är det då?

Jag blir fan förbannad på att de är så glidaraktiga. Ska se till att de får kännbara "straff" om de banne mig inte börjar visa lite god vilja här hemma snart!! *Grr*

~missförstånd~

Bostadsrättsföreningen har städdag.

I dag var det gemensam städdag, Kenta tog passet som vanligt. Själv har jag lite svårt att på kommando städa och umgås med folk. Jag gör det hellre själv och utan någon som står lutad över och kollar att det blir "rätt" Sånt är bland det värsta som finns.

I stället tog jag och Hampus en promenix till Brommaplan och handlade lite mat och gick och snackade om livets väsentligheter. :-)

Hemma var det så dax för lunch, och jag brassade en makaronipudding, väldans god om jag får säga det själv...

Sedan har dagen varit ett enda oljud, eftersom mina tre barn gapat, slagits, bankat med bollar, hoppat i sofforna, sprungit ut och in i alla rum. Jag håller på att bli galen just nu, känns det som!

Det är banne mig aldrig tyst här. När man varit vaken sedan före 7 i morse, då är det inte kul. Lite lugnt kan det väl få vara ibland, va? *snyft*

(Gör vadå? sa Kråkan. -Städar, sa Mamma Mu. -Städar!? ropade Kråkan. Ryck mej i fjädern! Du har viftat lite med svansen. Och det kallar du att städa!)

IKEA, vi och resten av världen...

Fy faen! Så måste jag sammanfatta dagen på Ikea. Visst förstod jag att måånga skulle vara där en löningshelg, men måste folket åka dit om de har bråttom??

Vem åker till Ikea för att springa omkull folk och knuffas? Jag sa till på skarpen åt en tjej som tydligen var totalt ovetandes att hon faktiskt höll på att kliva rakt över min kundvagn.

För att omformulera mig lite; Jag hindrar absolut inte folk att åka till ikea, men när det tyvärr blivit så väldigt mycket folk och många åker dit med hela familjen (små barn kan inte nämnvärt tycka att det är särskilt kul, eller?), så är det faktiskt nästan stört omöjligt att överhuvudtaget kunna köpa något man velat ha. Det finns knappt en chans att få mäta och diskutera en möbel, förrän det helt sonika kommer folk som sjasar (japp!) undan en för att själva kolla in just den saken. Men hallå? Hur fungerar folk? Kan man inte vänta några minuter? Vi stod och tittade på ett skåp till badrummet, och jag lovar, det fanns inte en centimeter mellan oss och skåpet. Men hur det än var, så pressade sig ett annat par emellan ! Jag fattar inte hur de bar sig åt? Helt fascinerade stod vi där... Är detta vad vi överför till våra barn t ex? De ser hur burdusa deras föräldrar eller andra vuxna är i sammanhanget och självklart tar de efter så småningom...

Jag blir så deppig, för vi är tillbaka till apstadiet. Med råge.

~vänlighet~

Kram på er 3!

Jag vill ge Marcus en Kram

Jag vill ge Jenny en Kram

Jag vill ge Marina en Kram

Trött på det vardagliga slitet!

Är som så många andra supertrött på allt som "måste" göras, tvätta, diska, dammsuga osv.

Jag läste en sån klok grej av Malin Berghagen om just detta. Hon sa att vi kvinnor stressar hem, slänger i en maskin innan man knappt hunnit klä av sig, medans gubben ligger i soffan framför teven. Och Malin menade på att det faktiskt är han som gör rätt!!

Då fick jag en känga rätt i magen, och tänkte; tjejen har ju så rätt i det!

Men; om nu båda i ett förhållande bestämmer sig för att ligga i soffan efter arbetsdagens slut, vem tar då ut soporna? Ska man göra det morgonen därefter? Tvätten lämnar jag till grannen? Disken slickar hunden ren? Ungarnas läxförhör kanske jumpaläraren kan ta i mån av tid?

Hm..skämt å sido, lite crazy blir det allt, om man nu inte schemalägger vems tur det är att ligga på soffan... Se där!

Ibland fattar jag ingenting...

Jag har läst några bloggar som jag av misstag bara halkat in på.

Det jag inte kan förstå, är när bloggaren skriver att de tycker så illa om vissa personer i sin omgivning, för att i nästa mening tycka att just dessa personer är så konstiga om de inte hälsar nästa gång de ses...??? Men hallå?

Är inte det bara skönt isåfall, att slippa dessa "jobbiga" typer, som så uppenbart stört bloggaren till den milda grad?!

Läser inte bloggaren igenom sitt inlägg och ser att det verkar helkonstigt det man skrivit? Dubbla budskap kallar jag det.

Man verkar inte veta vilket ben man ska stå på. Eller handlar det om att bloggaren har allemansrätt att tycka illa om någon, men gud nåde om någon inte gillar henne/honom?

Ja, såna funderingar har jag...

Bludder och bladder

Att man var tvungen att stiga upp i morse var en pina. För en gångs skull sov jag gott en hel natt, vilket sker var tredje månad eller så... Dessutom har vi ett idiotkallt sovrum, det blåser därinne, fast vi stängt fönsterventilerna. När jag sover har jag träningsbrallor, långärmat, strumpor, täcke och filt. Råkar jag slänga upp armen ovanpå täcket på natten så fryser jag som en liten gris.

Men om man skulle yppa det för vår styrelse, skulle de bara tro att man hittade på...De verkar inte ta något på allvar känns det som. Hoppas jag har fel...

Jaja, när jag kom till jobbet skulle såklart hela huset storma in samtidigt och ha hjälp med allt! Känner att folk borde kunna fundera lite; om jag varit sjuk eller vabbat i ett antal dagar, så kanske jag har lite liggande som måste gås igenom...Man behöver inte attackera direkt, eller hur?

Har sprungtit som en häst i dag, det har varit mycket saker uppe på plan 1 som behövt göras.

Fast det är ändå ganska kul att få röra sig lite. Jag är i grund och botten ingen stillasittande typ. Bara man slipper stressa, inte helt lyckat när man har diabetes. Min sköterska brukar spänna ögonen i mig och fråga; "stressar du?"

Hm... :-)

Nu ska jag strax förhöra sonen på första världskriget!

Ha en najs kväll.

Mackan på You Tube

http://www.youtube.com/profile?user=Lifften

Inget vidare

Ja, här hemma är det inget vidare...Hampus har mått okej, men får ju inte vara på dagis förrän 48 timmar efter senaste spyan... Jag har mått konstigt hela dagen, värst nu på eftermiddagen då jag sovit som i komatillstånd. Varm i ansiktet, frusit, kurrande mage, hiss i magen osv osv. Kenta har haft huvudvärk och knäpp mage, han har sovit mest hela dagen.

Japp, det var det lilla för idag det. Orkar inte sitta upp längre.

Natti natti

What a day!

Ja, det blev ett springande och tvättande i denna dag. Tror jag kört ca 10 maskiner och den jävla torktumlaren promenerar mig på nerverna vid det här laget!!!
Hampus är den tappraste av de tappra. Han sköter sina spyattacker galant. Kenta har genom åren med varsam och tragglande hand instruerat honom hur han ska kräkas i hinkar och toaletter. Klart underlättande! Tack för det!
Men även den bäste råkar kräkas vid sidan om, vilket skedde en gång idag, då soffa, mattan och lite annat smått och gott fick sig en stänkare som hette duga. Men det var mitt fel. Hampus var så uttorkad och hungrig och ville ha välling, och jag föll till föga (korkat), därför kom allt upp hux flux. Till slut visste jag knappt vad som var nerspytt eller rent, alla trasor och handdukar flaxade hit och dit. Lika bra att slänga in allt i tvätten igen...*s*

Till råga på allt ramlade han ur soffan med en duns i ett obevakat ögonblick, Han bara låg kvar på golvet utan ett ljud. Trodde han fått hjärnskakning, men det gick bra. Såg himla otäckt ut iallafall.

Vinterkräket har nått även oss!

I natt vaknade jag av att teven stod på i vardagsrummet. Fattade ingenting, eftersom ingen svarade mig när jag hojtade. Fann sambo och lilla Hampus på toan för att kissa.

Vi hade knappt hunnit lägga oss igen, förrän Hampe kräktes och kräktes och kräktes...Hela sängen såg ut som en enda sörja. *pust*

Kenta blev ilsken och sa åt mig att lugna ner mig... Hoppsan! Vem hade den argaste och suraste stämman av oss två? Inte jag iallafall! Hmmm...

Nåväl, skytteltrafik ut i badrummet, plasthandskar på, sängkläder bytta, sova 10 minuter, sen spy igen... Ja, alla vet hur det brukar bli. Till slut är man så in i helvete trött att man bara vill gråta.

Hampus är naturligtvis jättetörstig, men kräks så snart vätskan når magen. Så nu ligger han i soffan, med ett glas vatten som han sköljer munnen med och sedan spottar ut i hinken på golvet.

Nu ska ha bli killad på ryggen en stund.

Jag är sur!

Och skälet är att jag inte kom till IKEA idag. Löjligt, va?
Men jag tycker det är skönt och kul att strosa där (om det inte är 3.0000 andra där samtidigt förstås)
Jag hittade inte mitt förbenade kort, det var som uppslukat av jorden. Irro!
Hade tänkt köpa en grunka som inte funnits på deras varuhus på länge. Men nu lär det väl aldrig bli så att jag får denna pryl...

Sedan har min dag varit fullkomligt galen på jobbet oxå! På eftermiddagen sprang jag i huset med en telefontekniker i 40 minuter nästan... Då ska man veta att min huvudsyssla är att svara i telefon och inte springa omkring. Gud vet hur många samtal jag missade att svara på idag... Det värsta är att jag inte hinner umgås med mina barn på kvällarna, jag är så trött och spak, och det känns inte kul alls.
Förlåt mina barn!

Marcus, mobil och samla pengar

Marcus har sett en mobil han så gärna vill ha. Den kostar 990:- Så nu har stora sparar-projektet startat i hans lilla söta skalle. :-)

Han har först och främst blivit lovad 500 kronor av sin pappa, om han lyckas sluta bita på naglarna. Och det verkar gå vägen. Han får 150:- i månadspeng av mig, och så får han påslag när han hjälper till här hemma (vilket inte varit hans starka sida tidigare iof) Får väl se hur det går. Men han är iallafall målinriktad och ganska ekonomisk om man får jämföra med hans äldre bror. De är som dag och natt vad det gäller pengar. Marcus har helt osannolika gömställen för sina pengar, som jag råkat se när jag städat hans rum, och inte tänker avslöja här. :-)

Marcus, jag tror du klarar det galant!

Sjungande sambo

Nu hör jag min älskade sambo stå i köket och plocka ur diskmaskinen. Peter Gabriel i högtalarna och sambon sjunger med. Känns så hemmigt och mysigt att höra honom därute. Bara han är försiktig med ryggen när han ska böja sig så...

Alldeles nyss svullade vi oss massa onyttiga, men ack så goda våfflor. Ibland måste man få synda, och särskilt när det är söndag och tristväder.

Det gick åt..

pepparn! Klockan 10 knackade sonen på ytterdörren, matchen slutade med förlust, och det bidde inget mer...Stackars kämparna!

Han var ganska sneo när han kom hem, brukar vara det. Det enda som lugnar hans humör är godis. Inte bra alls.

Nu går dagen sin gilla gång, vädret är ju inte så himla hejsan idag. Jag blir alltid lite låg när det inte finns någon sol. Förr brydde jag mig inte om solen lös eller ej, men ju äldre jag blir desto viktigare är solen. Trodde jag väl aldrig. Jag som alltid levt mitt liv i moll...

Nähäpp, dax att slänga in en tvätt i maskinen igen! Tredje för dagen...

Ännu tröttare....

För att inte försova mig idag heller, så vaknade jag ca 3 ggr per timme från klockan halv fyra i morse...Vilken pina!

Men upp kom vi, Marcus och jag!

Jag flängde omkring och fixade ryggan och gjorde macka och slängde i frukt, fixade med alla x-trakläder osv. Marcus satt på sig sina BP-kläder i sitt rum. När klockan var 8, skulle vi gå ner i porten för att vänta på tränaren. Då säger Mackan; -mamma, kan du hämta mina shorts, jag glömde dom. Visst, säger jag, och letar. Men de finns ingenstans! Vad har hänt? Jo, Mackan hade dom under sina långkallingar!! *Suck och pust* Dessutom hade han redan tejpat strumporna, så det blev allmänt rörigt. Slutade med att han endast tog kortbyxorna på sig. I denna kyla! Han lyssnar inte på mina goda moderliga råd, utan anser att man tjatar...Troligtvis har han rätt.

Hoppas iallafall att det går bra på matcherna och att de får en efterlängtad medalj!

Jag håller tummarna!

Fotboooooooooooooooooooooooll!

Ploing!!

Klockan 06:29 vaknade jag av ett ryck! Inte somna om. Inte somna om.

Sonen skulle nämligen väckas klockan kvart i sju, för att sedan åka på en cup på Östermalms Ip. Halv åtta kom tränaren med en busslast frusna och yrvakna små grabbar, såg så himla gulligt ut där de satt. Två minusgrader ute, burr!

Hampus har redan börjat tjata om att gå "en sväng till Ålsten" eller att ta spårvagnen. Så strax ska jag väl hoppa in i duschen, lika bra att vara klar. Alltid redo!

Min sambo har ryggskott eller nånting dito, ser inte kul ut när han vankar fram iallafall. Eller jo, det ser faktiskt riktigt tokroligt ut...Sorry darling!

Jaha, så vann Marcus lag alla sina matcher idag, och sonen gjorde ett mål i varje, kul kul!

Det innebär att jag i morgon bitti måste "PLOINGA" igen!! Snark, säger jag bara!

Har alldeles nyss vaknat efter att fallit i total koma i 2,5 timme, för att jag var tvungen att gå upp så tidigt i morse...

Nu ska sambon och jag dricka fika så man orkar stå på benen ett tag till.

Trött som en giraff

Min dag blev ganska snurrig.

Jag hann knappt tända lamporna på jobbet förrän det kom in folk som skulle ha hjälp. Skulle bli glad om jag kunde få hänga av mig ytterkläderna åtminstone...

Sedan har blindstyret Mia suttit klistrad framför datorn och lagt in minst en miljon telefonnummer till vårt hänvisningssystem, himla ansträngande för ögonen. Jag måste få terminalglasögon ganska snabbt nu, annars blir det pannkaka!

På min lunch bestämde jag mig för att inte städa personalmatsalen eller konferenssalen, som jag brukar. Tyckte det var nog! Men istället började jag rensa bland gamla tidningar på soffgruppsbordet, man är ju crazy alltså.

Sen ner i gruvan igen, där allsköns människor kom och gick idag. Mycket externa hyresgäster har tillkommit vilket blivit mer oroligt för mig. De begär hjälp och jag får naturligtvis släppa det jag har för händer, vilket är ganska rörigt. Och så tappar man liksom tråden.

När dagen var slut stapplade jag hemåt och var så trött att det nästan kom tårar...Folket i tunnelbanan var galnare än någonsin, fattar fan inte varför det ska stressas så till den milda grad!?! Jag vägrar tro att man har så bråttom! Vägrar!!!!

Hemma var det full rulle, ungar som for runt, sambon lite låg efter gårdagens stående och partajande.

Min kompis Jenny ringde precis när vi skulle till att äta, så jag ringde henne efter någon halvtimme, men då åt de i sin tur. Jag sa att jag ringer henne i morgon förmiddag istället.

Ja, det var min dag.

Ej att förglömma; jag har tvättat en maskin oxå...

Diabetes

Jag har diabetes typ 2, fast ändå inte. Så har jag fått förklarat för mig av mina 300 läkare och diabetsesköterskor de senaste 4 åren. Väldigt förvirrande kan jag härmed upplysa er om!

Å ena sidan har jag jättebra värden på långtidssockret, fina fötter, känsel i fossingarna osv osv. Å andra sidan har jag för högt fastesocker varje morgon, som helst ska åtgärdas, men de vet inte hur. Och för det tredje har jag alldeles normalt socker spritt över dagen. Jag måste äta bra mat och inte stressa. Medans en annan säger att jag nästan kan äta vad som helst. Stressen är det enda de är ense om. Vad samstämmigt det är på en och samma vårdcentral!

Ditten och datten helt enkelt...

I dag är jag hemma och vabbar, minstingen fick krupphosta och yrade i natt.

Sambon skulle klä sig fin i morse, men blev irro på alla skjortkragar, så det var bara att hålla sig undan. Men dra på trissor, jag fick en puss på kinden innan snyggingen gick! Trodde han skulle lämna lägenheten i vredesmod, så det var ganska positivt att bli pussad på.

Tycker min sambo bara blir finare för var dag som går. Helt enkelt så är han av en bra årgång, skulle jag vilja uttrycka det! :-)

Sedan har jag förstått att en del som bloggar egentligen inte vill att alla möjliga och osorterade människor ska läsa just deras blogg... Hm..Ursäkta mig, men om man skriver en blogg på nätet, då måste man väl ändå vara införstådd med att många kanske hittar den och läser? Eller har jag blivit helt koko? I annat fall föreslår jag att dessa personer mailar till den innersta krets som man vill ska läsa ens blogg! Crazy!

Veteranbuss!

I dag åkte Kenta, Hampus och jag dubbeldäckare som Spårvägsmuseet kör på helgerna! Jag har velat göra detta länge, men vi har glömt bort det. Men! Så idag, kom den väldiga 46:an körandes mot oss, och jag blev som en glad 5-åring som nästan hoppade jämfota av förtjusning!

Självklart stod jag först i kön (var väl synd att säga, men...) så att jag kunde springa upp och ta plats längst fram! Kändes skitroligt att åka den efter så många år! Hampe blev oxå impad. *s*

När vi åkt tbax till museet fikade vi och gick runt därinne, Hampus lekte konduktör och fick åka lilla tunnelbanan.

Det trista var att jag började må ganska dåligt därinne, försökte först hålla masken, men aj, min mage krånglar igen! För vilken gång i ordningen?? Får väl se om jag kan jobba i morgon, hoppas det!

Anna Skipper skippar jag fr o m nu!

Råkade nyss slå på teven och Anna Skipper domderar just nu. Förut kunde jag tycka det var kul att kolla på hennes program, men nu, usch! Vilken människoföraktande attityd hon har mot överviktiga personer. Blir förbannad när man ser hennes överlägsna blick stirra på deltagarna och vräka ur sig; "har ni sett er i spegeln nångång?" och andra kommentarer!
Hon har definitivt börjat få storhetsvansinne, och det är osmakligt att hon får vräka ur sig vad som helst! Jag vet att man kan stänga av teven, och det gjorde jag innan jag satt mig här för att skriva. Tänker aldrig kolla på det skitprogrammet mer! Då får hon allt kamma till sig först!

Lögner och förvrägningar

Ibland brukar jag fundera på hur man använder sig av en lögn, vit, svart eller vilken färg som helst...En del ljuger hej vilt i sina bloggar eller hemsidor, förskönar sina liv en aning. Det är väl okej. Men när man sedan ser att mycket aldrig stämmer till slut, att allt blivit en lögn, då har det knasat till sig ordentligt.Har oxå svårt för när människor hittar på massa undanflykter och sedan inte vet till vem de har sagt vad till, då brukar iallafall jag bli misstänksam...Ska man trassla in sig i såna härvor är det bäst att skriva ner vem man sa det till...Att man lite till mans förskönar sin tråkiga vardag gör väl alla lite till mans, men det gäller att vara försiktig. Någon kan ju se och veta sanningen. Egentligen. Något att tänka på kanske?Det som är det roliga i kråksången, är när man finner sig tvungen att dra en fuling, om man helt enkelt vill dra sig ur en middag som är bestämd sedan länge. Varför kan man aldrig säga sanningen; att man är totalt färdig efter en helsikes arbetsvecka, eller att ens förhållande varit rent hemskt och man bara vill sitta hemma med pannlampa och läsa en bok under täcket? Att man just denna vecka/dag inte vill äta middag hos morbror Sven eller kompisen Greta? Nä, då drar alla (ger mig den på att alla gör det) en lögn och säger att man är sjuk. Är man sjuk, så är det legitimt att få slippa middagen, eller vad det nu handlar om för sammankomst. Hur sjukt är inte det?Varför skadar lite sanning? Det är väl inte värre än att vara schyst nog att förstå sin vän eller släkting, och göra om det en annan gång? Under trevligare former och när humöret är tipp-topp... Mycket roligare. :-)

Äntligen!!

I morgon ska jag äntligen träffa min gamla polers Jenny! Det ska bli så löjligt kul och hela jag är förväntansfull så det pirrar i kroppen! Vi har kommit fram till att det är sju (7) är sedan vi sågs! Om det stämmer är det helt sjukt!

Jag förvarnade om att hon kommer att få se en liten rultig tant komma gåendes, haha!

Ja, hursomhelst är det sanslöst att vi äntligen fått till det!

Kram på dig Jenny- vi ses i morgon!

Vab och funderingar

Idag är mellankillen sjuk, känner sig "ihålig" i kroppen och är febrig. Får hoppas att det går över innan helgen, för vi vill så gärna åka till landet innan det blir för kallt... *fan tro´t*

Nåja, även fast Marcus är sjuk, så lämnade jag Hampus på dagis i vanlig ordning. Det var riktigt kallt i morse, men ack så vackert. Dis, sol, träd i alla möjliga färger, som gjort för att Mia nästan ska falla i gråt av lycka!

Men! Så mitt i allt det vackra möter man ju folk på väg till sina arbeten, och det slår mig att ingen ser på varandra längre. Man tittar antingen stint ner i backen, och blir nästan förvånad om man krockar *jättekonstigt* Eller så glor folk precis snett ovanför ens huvud. Gud, vad trist sånt känns!

Varför har det blivit så?

I dag är det till att skryta lite minsann

Mina söners skola hade "Skolans Dag" idag.
En av sakerna man kunde göra var att tävla i "hattning".
Det visade sig att Marcus hattade 104 gånger, den som kom tvåa 52 gånger, och att Patric Ekwall från Tv4-sporten verkade impad. Lite kul för en mamma som blev stolt att sonen vann!

Är det något jag är lycklig för

så är det mina vänner! Jag träffar dom inte särskilt ofta, men jag pratar och tänker på dom desto oftare.
Det finns ingen jag har glömt. Alla ifrån lekparken när jag var 4 år och uppåt- alla namn och ansikten finns på näthinnan och i mitt hjärta!
I massvis av år har jag haft så mycket omkring mig som gjort att jag inte orkat hålla kontakt så mycket som jag egentligen velat. De som känner mig väl, vet vad det handlar om. Men andra som man inte träffat eller pratat med tillräckligt mycket, och som man inte velat ösa ur sig alla demoner för, de har ingen aning.
Nu känner jag plötsligt att orken och kraften börjat komma tillbaka i min kropp, och jag har nog inte känt mig så lycklig på väldigt väldigt länge...
Därför ska jag börja vårda mina vänner och bekanta mer omtänksamt. Om de nu vill förstås. Man kan aldrig vara säker på om man bränt sina skepp efter så här lång tid. Hoppas inte.

Måndag, en gång till...

Numera tycker jag att måndagarna står som spön i backen. Knappt hinner man gå hem på fredagen förrän man kliver in i måndag igen.
I morse blev jag attackerad av en ilsken dam på jobbet. Hon hade fått för sig att söka en person, som inte längre jobbar hos oss. Innan jag hann svara så skällde hon som en bandhund på svengelska, och upprepade hela tiden "Jesus Christ" Till slut sa jag till henne på skarpen "att Jesus Christ på dig själv, sätt dig ner så jag får ringa då"
Ska bli skönt att gå en kurs i vinter "hur man hanterar besvärliga personer" för det behövs verkligen lite stoff för att hajja det!
Förr ansåg jag mig vara en ruggig människokännare, som på långa vägar kunde bedömma hur en person var.
Nuförtiden går inte det, vet inte vad som ändrats. Vore ju försmädligt om någon kom in som verkar jättekonstig, och så visar det sig vara en kollegas syster, eller nåt...