Bostadsrättsföreningen har städdag.

I dag var det gemensam städdag, Kenta tog passet som vanligt. Själv har jag lite svårt att på kommando städa och umgås med folk. Jag gör det hellre själv och utan någon som står lutad över och kollar att det blir "rätt" Sånt är bland det värsta som finns.

I stället tog jag och Hampus en promenix till Brommaplan och handlade lite mat och gick och snackade om livets väsentligheter. :-)

Hemma var det så dax för lunch, och jag brassade en makaronipudding, väldans god om jag får säga det själv...

Sedan har dagen varit ett enda oljud, eftersom mina tre barn gapat, slagits, bankat med bollar, hoppat i sofforna, sprungit ut och in i alla rum. Jag håller på att bli galen just nu, känns det som!

Det är banne mig aldrig tyst här. När man varit vaken sedan före 7 i morse, då är det inte kul. Lite lugnt kan det väl få vara ibland, va? *snyft*

(Gör vadå? sa Kråkan. -Städar, sa Mamma Mu. -Städar!? ropade Kråkan. Ryck mej i fjädern! Du har viftat lite med svansen. Och det kallar du att städa!)