Idag är mellankillen sjuk, känner sig "ihålig" i kroppen och är febrig. Får hoppas att det går över innan helgen, för vi vill så gärna åka till landet innan det blir för kallt... *fan tro´t*
Nåja, även fast Marcus är sjuk, så lämnade jag Hampus på dagis i vanlig ordning. Det var riktigt kallt i morse, men ack så vackert. Dis, sol, träd i alla möjliga färger, som gjort för att Mia nästan ska falla i gråt av lycka!
Men! Så mitt i allt det vackra möter man ju folk på väg till sina arbeten, och det slår mig att ingen ser på varandra längre. Man tittar antingen stint ner i backen, och blir nästan förvånad om man krockar *jättekonstigt* Eller så glor folk precis snett ovanför ens huvud. Gud, vad trist sånt känns!
Varför har det blivit så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar