tisdag 2 oktober 2007

Är det något jag är lycklig för


så är det mina vänner! Jag träffar dom inte särskilt ofta, men jag pratar och tänker på dom desto oftare.
Det finns ingen jag har glömt. Alla ifrån lekparken när jag var 4 år och uppåt- alla namn och ansikten finns på näthinnan och i mitt hjärta!
I massvis av år har jag haft så mycket omkring mig som gjort att jag inte orkat hålla kontakt så mycket som jag egentligen velat. De som känner mig väl, vet vad det handlar om. Men andra som man inte träffat eller pratat med tillräckligt mycket, och som man inte velat ösa ur sig alla demoner för, de har ingen aning.
Nu känner jag plötsligt att orken och kraften börjat komma tillbaka i min kropp, och jag har nog inte känt mig så lycklig på väldigt väldigt länge...
Därför ska jag börja vårda mina vänner och bekanta mer omtänksamt. Om de nu vill förstås. Man kan aldrig vara säker på om man bränt sina skepp efter så här lång tid. Hoppas inte.

Inga kommentarer: