Min dag blev ganska snurrig.
Jag hann knappt tända lamporna på jobbet förrän det kom in folk som skulle ha hjälp. Skulle bli glad om jag kunde få hänga av mig ytterkläderna åtminstone...
Sedan har blindstyret Mia suttit klistrad framför datorn och lagt in minst en miljon telefonnummer till vårt hänvisningssystem, himla ansträngande för ögonen. Jag måste få terminalglasögon ganska snabbt nu, annars blir det pannkaka!
På min lunch bestämde jag mig för att inte städa personalmatsalen eller konferenssalen, som jag brukar. Tyckte det var nog! Men istället började jag rensa bland gamla tidningar på soffgruppsbordet, man är ju crazy alltså.
Sen ner i gruvan igen, där allsköns människor kom och gick idag. Mycket externa hyresgäster har tillkommit vilket blivit mer oroligt för mig. De begär hjälp och jag får naturligtvis släppa det jag har för händer, vilket är ganska rörigt. Och så tappar man liksom tråden.
När dagen var slut stapplade jag hemåt och var så trött att det nästan kom tårar...Folket i tunnelbanan var galnare än någonsin, fattar fan inte varför det ska stressas så till den milda grad!?! Jag vägrar tro att man har så bråttom! Vägrar!!!!
Hemma var det full rulle, ungar som for runt, sambon lite låg efter gårdagens stående och partajande.
Min kompis Jenny ringde precis när vi skulle till att äta, så jag ringde henne efter någon halvtimme, men då åt de i sin tur. Jag sa att jag ringer henne i morgon förmiddag istället.
Ja, det var min dag.
Ej att förglömma; jag har tvättat en maskin oxå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar